Om några dagar deltar jag i ett litet webbseminarium kring sociala medier och deras betydelse för ungas identitetsutveckling och den pedagogiska praktiken. Inför seminariet har jag komponerat ett litet alster som innehåller några forskningsperspektiv och tankar kring dessa.
Att ringa in och sätta fingret - eller fingrarna - på Web 2.0-aktiviteter, sociala medier och allehanda "moln"-tjänster är ingen lätt uppgift, inte minst eftersom mycket av forskningen själv svävar på målet. Det gör det inte direkt lättare för de i skolan verksamma att kunna skaffa sig ett grepp om den allt snabbare teknikutvecklingen - och förhålla sig till hur man kan dra nytta av denna i pedagogikens tjänst. Hur förändras villkoren för vår sociala interaktion, identitetsutveckling och lärande? I vilken utsträckning kan vi, både som användare och pedagogiska ledare, styra utvecklingen - och, om sådana möjligheter finns, åt vilket håll?
Och särdeles mycket lättare blir det inte när vi, som tillhör vuxenvärlden, tillskrivs - och kanske också upplever - ett digitalt utanförskap. När man inte riktigt förmår känna fast mark under fötterna och känner att utvecklingstakten tar andan ur en så är det rätt svårt att ta ställning samt att ge luft åt sina känslor och åsikter. Det finns dock, som jag ser det, ingen anledning för vare sig föräldrar, pedagoger eller skolledare att självmant förpassa sig till någon oansenlig grotta i det digitala landskapets utkanter. Tvärtom behöver detta landskap snarare en förhöjd närvaro av vuxenvärld och pedagogiskt ledarskap.
Mer om mina iakttagelser kring sociala mediers betydelse för självbild och lärande, de mytiska bilderna av de unga kreativa superanvändarna och den skeva bilden av vuxenvärlden som i teknikhänseende räddningslöst förlorad kan du läsa om i det länkade dokumentet!
"Sociala medier, identitet och lärande: Spridda betraktelser över den mytomspunna ursprungsbefolkningen i det nya Disneyland"
Med vänlig hälsning
Niclas Ekberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar