25 maj 2011

Ord, termer och begrepp som signalerar min människo- och kunskapssyn

Teorier som kan användas för att utmana makt och konventioner i skolan tycker jag är intressanta. Multimodala teorier hör, i mitt tycke, hit eftersom de ifrågasätter gängse redovisnings- och arbetsformer som i mångt och mycket bygger på det skrivna ordets dominans.

En bild säger mer än 1000 ord - men inte för alla
Mycket av det man läser, eller på annat sätt ramlar över, kan låta bra - och ibland så bra att man tänker "Det ska jag ta med i uppsatsen". Ett stort problem med att gapa över för mycket eller att för girigt plocka russin ur alla kakor som omger en är att man till slut kan framstå som litet rotlös eller ogrundad i sin syn på tillvaron, människan och kunskapen. Tidigt i forskarutbildningen får, eller snarare tvingas, man orientera sig i vetenskapliga teorier för att hitta en utgångspunkt för metodval och hur man kan närma sig sitt ämnesområde.
Det vetenskapsteoretiska paketet man väljer att ta avstamp ifrån innehåller filosofiska grundantaganden ifråga om människans förmåga till objektivitet, vad som är kunskap och hur den uppstår, huruvida det finns strukturer som sätter gränser för mänsklig frihet och vad sådana strukturer består i - och en mängd annat.

Innan man får sätta tänderna i sitt egentliga intresseområde, i mitt fall sociala medier och lärande, så behöver man brottas med sina ontologiska (om tillvarons beskaffenhet), epistemologiska (kunskap) och metodologiska (mest lämpade tillvägagångssätt för besvarande) perspektiv. Utgår jag från en syn på tillvaron som exempelvis tar fasta på individuella erfarenheters värde, sanningar som föränderliga överenskommelser och att kunskaper inte är beständiga och förmedlingsbara enheter blir det märkligt om jag beslutar mig för en stor statistisk studie där jag använder i förväg fastslagna kategorier. Och så vidare.

Fotboll som text?
Dessutom följer med varje vetenskapsteoretisk inriktning en viss terminologi som styr mot vissa ord (lärande, exempelvis), men som skyr användning av andra (inlärning) eftersom användningen av orden pekar tillbaka mot hur jag ser på människans frihet och handlingsutrymme, samhällsförändring, kunskapens natur etc.
Innan jag "köper" en idé eller metod... eller koncept... eller sanning, känns det viktigt att kolla språket eller termerna som används: Vad säger de om synen på tillvaro, människa och kunskap? Rimmar dessa idéer med min grundinställning, eller bär det (omedvetet) iväg till en annan utgångspunkt och andra grundantaganden? Blir jag dubbeltydig - eller kommer jag uppfattas tala med kluven tunga - om jag lägger till och använder dessa nya idéer och begrepp i min förståelse av världen?

Jag har just avslutat en kurs där vi har fått möjlighet att titta på teorier kring multimodalitet. Eftersom jag är litet svag för en del av dessa tankar tog jag tillfället i akt att se hur multimodalitetsperspektivet rimmade med min vetenskapsteoretiska utgångspunkt, den hermeneutiska fenomenologin.

Vill du läsa så finns en länk till mitt examinationspaper här nedan:

mvh Niclas

Klicka på bilden för att öppna dokumentet

16 maj 2011

Öppet doktorandseminarium

Det närmar sig med stormsteg. Vadå, undrar kanske du? Jo, den 27.5 och vårt första öppna doktorandseminarium. Det känns spännande och viktigt att efter ett års grubblerier visa upp ett konkret exempel på sina ansträngningar. Jag hoppas verkligen att vi blir många nästa fredag och lovar att arbeta så mycket jag bara hinner med min text fram tills dess!

I alla fall, kära bloggläsare här kommer en officiell inbjudan:

Genom denna inbjudan till sk Öppna doktorandseminarier, tar vi ytterligare ett steg mot att utveckla former för att stärka länken mellan pedagogiskt och vetenskapligtvardagsarbete.
Vid detta första seminarium inbjuds du att vara med och diskutera kommundoktorandernas pågående forskningsarbete. Vi, Heli och Kristina, jobbar för närvarande på att skriva artiklar och delstudier till våra kommande avhandlingar. Vi har kommit en bit på väg och har bägge utkast till texter som vi vill dela med dig som deltar i seminariet. I forskningsprocessen precis som i utvecklingsprocessen ligger drivkraften i en fråga/problem som man går och bär på. Innehållet i de bägge texterna berör frågor som är kopplade till det som sker i klassrummet, finns i elevers och lärares tankar och hur livserfarenheter kan studeras och skapa förståelse av utvecklingsarbete i skolan. Seminariet är helt enkelt en gemensam tankeverkstad mellan forskarstuderande, lärare och skolledare i Piteå kommun!

Varmt välkommen att vara med i arbetet med att skapa bryggor mellan praktik och teori!

Program


Program

13.00 – 13.10 Välkommen

13.10 – 13.40 Heli Villanen, Framtidsbilder av barnen

13.40 – 14.10 Kristina Hansson,
Skolutveckling genom medier och IT.
En kommuns idéer och strategier från 1986-2010.

14.10 – 14.30 Funderingar om forskning, lästip

Datum: 2011.05.27

Kl. 13.00 – 15.00

Plats: Fyrkanten, stadshuset

Anmälan: 2011.05.2 till heli.villanen@bu.pitea.se

12 maj 2011

Den svåra analysen och intervjun som undersökningsmetod

Imorgon, torsdag, träffar jag rektorerna på gymnasiet för att resonera kring metoder för kvalitetsarbetet. Träffen föregriper en kommande satsning på kompetensutveckling i analysförfarande, men föregripandet är rätt logiskt: Utan ett bra dataunderlag är det svårt att få till stånd goda analyser. Tänker att vi bl.a. ska resonera kring begreppet "validitet", dvs. kan vi hävda giltigheten i våra undersökningar, analyser, slutsatser och verksamhetsberättelser? Har vi verkligen undersökt vad vi har påstått oss ha för avsikt att undersöka?

Det kan vara nyttigt att få vrida och vända litet på begreppen och fundera kring vad vi vet om verksamheten, vad vi skulle vilja veta mer om och vilka metoder som hjälper oss att komma dithän. Och ibland är det kanske så att "much less is much more". Ja, ifråga om mitt inspel så får vi se hur det är med den saken.

Här nedan finns en länk till en pdf:ad variant av bildspelet jag kommer att tala kring imorgon och nederst finns en inbäddad googleviewer av detsamma. Den sistnämnda utifall att den sega laddningen av ett pdf-program orsakar frustration och svårriktad vrede - eller om man, som jag, helt enkelt finner ett välbefinnande i trendriktigheten i att använda de sociala mediernas erbjudanden om svårlästa och alldeles för små medieinbäddningar.
/Niclas



20 apr. 2011

Den som sa det hon var det?

Hej igen!
Tänkte att det skulle passa bra med en påskdiskussion på temat forskning och skolutveckling?
I rollen som kommundoktorand uppstår "som ett skott på posten" tankar kring hur man kan göra sig så nyttig som möjligt i den kommun som är ens sammanhang. I bland är sådana tankar ytterst frustrerande. Och föder tankar i riktningen att detta är ingen fråga som bara är min angelägenhet. Jag tror och hoppas att det är hela sammanhangets angelägenhet att skapa fruktbara arenor där lärarutbildade forskare kan bidra med sin kompetens.

Jag har två frågor som jag bär på. De kanske verkar lite provocerande, men kan kanske ge intressanta svar ur helt olika perspektiv. Det gillar jag! Så kom igen, hugg tag i tangentbordet och tala om vad du tänker! Och kanske kan vi ta ett steg framåt tillsammans. Temat är forskning och skolutveckling och där särskilt en satsning på forskarutbildade lärare. Här kommer min två frågor:

Vad betyder det för skolans utveckling att det finns kommundoktorander?
Vad betyder det för kommundoktoranderna att inte veta hur skolorna ser på forskning och skolutveckling?

På Skola och samhälle hittade jag intressanta inlägg som visar på hinder och möjligheter:
http://www.skolaochsamhalle.se/lararutbildning/annika-andrae-thelin-forskarutbildning-for-larare-hot-eller-mojlighet/

I Malmö verkar man ha arbetat hårt med att skapa strukturer och strategier för forkning och utveckling:
http://www.skolaochsamhalle.se/skola/forskande-pedagoger-banar-vag-for-langsiktig-skolutveckling/

Glad påsk!
/Kristina

12 apr. 2011

Skolnära forskning? Javisst men hur?

Det börjar kännas som om det är dags att summera en del (tanke)arbete som doktorand. Inte utan viss vånda. Vad är det egentligen som händer när jag nu har klarat av drygt en femtedel av mina doktorandstudier? Har min syn på verkligheten och det jag tänker mig att studera förändrats? Nja, snarare är det väl så att mina tankar har fördjupats. Med stöd av litteratur, det jag skrivit och samtalat kring.
Men det är inte bara vad jag tänker mig att studera som kräver tankearbete. Hur-frågan är i allra högsta grad viktig. Det är kanske till och med så att det är den i första hand som avgör om det är forskning man bedriver eller inte?
Detta får mig att tänka på en intressant artikel av Gary Anderson & Kathryn Herr (1999). Artikelns titel är det något kryptiska: The New Paradigm Wars: Is There Room for Rigorous Practitioner Knowledge in Schools and Universities? Fritt översatt till svenska blir ordalydelsen ungefär så här: Det nya paradigmkriget: Finns det plats för lärares systematiska och skolnära kunskap i skolan och inom universiteten?
Artikeln handlar om skolnäraforskning och hur denna ”nya” idé och dess yttringar utmanar etablerade institutioner och vetenskapliga paradigm. I texten använder sig författarna, Gary Anderson och Kathryn Herr av både praxisforskning och aktionsforskning för att benämna olika förekommande former av praktiknäraforskning. Med bägge begreppen avses antingen lärares deltagande i aktiviteter som ger dem möjlighet att reflektera systematiskt över den egna praktiken eller forskningscirklar och aktions- och narrativ (lifestory) forskning.
Författarna menar att olika centrala aspekter inom praktiknäraforskning går stick i stäv med rådande vetenskapliga paradigm. Ett paradigm är enligt den amerikanske vetenskapshistorikern Thomas Kuhn ett system av antaganden och metoder som är allmänt erkända inom en vetenskap och enligt vilken forskningen bedrivs tills man upptäcker nya sätt och ett paradigmskifte uppstår. I detta fall består utmaningen av den praktiknära forskarens inifrån-kunskap, aktionsforskningens handlingsfokus (utveckling av praktiken), lärares och rektorers behov av koppla reflektionen kring det som sker tidigare paradigm där forskning och praktik är varandras motsatser. Andersson och Herr sätter fokus på det som händer i brytpunkten mellan två paradigmatiska idéer. Händelser som liknas vid ett ”krig” som handlar om vad vetenskap kan och får vara. Det slag som utkämpas handlar om lärares forskning i den egna praktiken är att betrakta som vetenskap. Detta ”nya paradigmskifte” jämförs den tidigare inomvetenskapliga striden mellan kvantitativ (forsknings som bygger på att resultaten och slutsatser dras från mätning av fenomen) och kvalitativ (som innebär att man undersöker hur olik typer av företeelser och händelser är beskaffade och hur man ska förstå skillnader, hur de inverkar på varnandra) forskning.
För att förstå detta vetenskapliga vapenskramlande (som kan tyckas vara en storm i vattenglas) menar bland annat Donald Schon (1995) att kunskapsteoretiska ”slag” är naturliga när ny vetenskap introduceras i det högre utbildningsväsendet. Det faller sig därför naturligt, att aktionsforskningens intåg på den akademiska arenan utmanar den synsätt som dominerar i vetenskapssamhället. Krigsmetaforerna ser författarna som ett uttryck för att beskriva hur väl inbäddade olika kunskapstraditioner är inom olika universitetsinstitutioner. När förgivettagna strukturer hotas uppstår en form av institutionellt våld för att försvara den kunskapsteoretisk bas som finns inom institutionen. Motståndet mot aktionsforskning finns således även inom lärarutbildningen:
According to Schon (1995), the price of admission for professional schools like colleges of education into the research university was the adoption of technical rationality. (Andersson & Herr, 1999, s. 13)
”Det nya paradigmskiftet” innebär att idén om praktiknäraforskningen utmanar även lärarutbildningarna och deras kamp för att legitimera sig på det vetenskapliga fältet. Denna process ägde som ägde rum inom det ”tidigare paradigmskiftet” och resulterade i ett erkännande av kvalitativ kunskapsteori och nya teoretiska perspektiv inom pedagogisk forskning med egna kriterier för validering och examinering, vilket uttrycks på följande vis i artikeln:
The coattails of legitimacy of qualititative research in the acedemy do not appear to be long enough to carry along action research done by school practitioners. (Andersson & Herr, 1999, s. 13)
Tyvärr, menade författarna, hamnade frågan om den praxisnära forskningens vetenskapliga status i skymundan i processen kring lärarutbildningarnas anpassning till vetenskapssamhället. Därför är det viktigt att aktionsforskning betraktas som en helt ny kunskapsform med andra sätt att bedriva forskning (Zeichner och Noffke, 1998) som tar sin utgångspunkt i både teori och praktik. Detta innebär dock att både praktiker och akademiker måste hantera en dubbel motståndsproblematik. Motståndet mot aktionsforskning förekommer även bland yrkesverksamma i den pedagogiska praktiken. I skolans vardagsarbete är steget mellan att vara lärare och att bli forskare stort liksom förståelsen för varför och hur forskning kan vara integrerad del av skolvardagen och lärarens arbetsuppgifter. Till följd av detta dubbla motstånd menar författarna att fortsatt utveckling av parktiknäraforskning måste ske genom att skapa ett kreativt mellanled för praktiker och forskare som kan föra teori och praktik närmare varandra:
This new scholarship involves halting but rigorous efforts at collaboration between academics and school professionals around practitioner research (Cochran-Smith & Lytle, 1993) … )

Artikelns budskap

I artikeln vill författarna väcka frågan om hur parktiknäraforskning kan utvecklas till en egen kunskapsform genom en seriös framåtsyftande diskussion. Den fråga som då ska upp på agendan är inte om denna typ av forskning verkligen är forskning utan hur man kan säkra validiteten och problematisera de specifika etiska dilemman som en forskande lärare ställs inför i mötet med den egna praktiken. Därför undviker också författarna att ta i frågan om aktionsforskning förtjänar ett eget paradigmstatus. Den frågan är här redan besvarad och budkapet koncentreras på nödvändigheten att ta tag i de vetenskapliga legitimeringsprocesserna. Författarna är kritiska till att dessa frågor inte har tagits på allvar och pekar på hur påbörjade diskussioner har avbrutits och resulterat i att aktionsforskningen växlats om i andra paradigm. Författarna föreslår ett vägval bort från denna form av ”academic imperialism” (s. 14) med medföljande dualistiska syn på praktik å ena sidan och teori å andra sidan. Detta bör ersättas av former för samverkan mellan akademi och praktik för att utveckla kriterier för att bedöma den praxisnäraforskningens kvalitet. I artikeln presenteras tänkbara kriterier som utgångspunkt för sådana diskussioner. Dessa lägger fokus på att forskningsresultaten ska bidra till förbättring av praktiken (outcome validity), hur processen genomförts (process valitity), deltagarnas delaktighet (democratic validity), om ny kunskap som leder till förändring i praktiken (catalytic validity) och granskning av forskningsresultaten (dialogic validity). Författarna argumenterar för att både akademikar och praktiker måste fortsätta att samarbete och betrakta sina kritiska reflektioner kring praktiknära forskning som vetenskap. Ytterst är detta att ta ansvar för det mål som förenar bägge verksamheterna nämligen att hitta effektivare och jämlika sätt att utbilda barn.

Finns det någon plats för aktionsforskning i skolan och universitetet?

Något direkt svar på frågan tycker jag inte att författarna ger. Detta vore kanske också alltför mycket begärt. Däremot är artikeln ett försök att föra frågan om praxisnäraforskning framåt. Bort från krigskaos, oklarheter och misslyckanden till de möjligheter som paradigmskiftet kan bana väg för genom att skapa nya strategier inom såväl skolpraktik som akademi. För att detta ska vara möjligt, menar Anderson och Herr, krävs att aktionsforskning diskuteras, ventileras och praktiseras inom ”produktiva allianser” där både praktikers och akademikers kunskaper tas till vara på bästa sätt. Den dubbla motståndsproblematiken kan inte lösas på var sitt håll och inte genom antingen teori eller praktik utan i en kombination. Genom att betrakta forskning som en dialog som sker i ett mellanled mellan teori och praktik kan bägge kulturerna bidra till dess utveckling. Gemensam problemlösning kan visa vägen framåt i arbetet med epistemologiska, politiska och materiella olikheter, och utveckla nya former av systematik. En sådan formuleringsprocess innebär dock att skolans och universitetens ”dynamiska konservatism” utmanas. Vilket med säkerhet startar motkrafter för att försvara den institutionella ordningens normer och regler som styr individen mot upprätthållande av status quo. Det viktiga är då hitta vägar som kan dra nytta av krockarna mellan det nya och det gamla.

Reflektioner

Både den problematik som artikeln berör och de lösningar som föreslås känner jag igen. Främst har jag kommit i kontakt med dem i rollen som utvecklingsledare där jag samverkat i olika aktionsforskningsprojekt kopplade till pågående utvecklingssträvanden inom den egna kommunen. Som utvecklingsledare har jag fört fram idén om aktionsforskning som ett sätt att stärka de professionella i skolans praktik. Som kommundoktorand med ena foten i praktiken och den andra inom akademin växer avståndet till den pedagogiska praktiken i takt med mina strävanden att förstå och anpassa mig till akademins praktik. Mina vedertagna sanningar förvandlas till frågeställningar kopplade till avhandlingsprojektet. Doktoranden ställs inför en rad val som ska avgöras inte bara utifrån den pedagogiska praktiken utan anpassas till den miljö och vetenskapssyn som den egna institutionen försvarar. I rollen som kommundoktorand är mellanledet personifierat och den dubbla motståndsproblematiken vardag som väcker frågor om vem man är och vad man vill vara och vem man ska tillhöra. Den professionella vägen är inte enkel varken för forskaren eller för läraren. I olika aktionsforskningsprojekt har olika lärare beskrivit sina känslor och upplevelser av kompetensförlust eller ökad professionalism när de utmanats att skapa kunskap kring den egna praktiken. Artikeln påminner om egna erfarenheter och utmanar mig i rollen som doktorand och blivande forskare att förhålla mig till aktionsforsningens janusansikte. På vilket sätt kan eller vill jag bidra med kunskaper som kan utveckla den praxisnära forskningen?
Men trots artikelns goda ambitioner anser jag att den med sin tydliga inomvetenskapliga adressering kring validering skjuter bredvid målet. Hur viktig denna diskussion än är, anser jag att den förmodligen inte ger så höga poäng i mötet med skolans praktik. Är det en form av akademiska imperialism när den akademiska världen ”pådyvlar” pedagoger och skolledare sina arbetsverktyg eller är det vad som är nödvändigt för att stärka professionaliteten? Det skulle kunna vara kontraproduktivt i den meningen att rapportskrivandet som bas för kunskapsspridning tas för given vilket tillsammans med den rigorösa valideringen i sig skapar avsmak och placerar lärare i ett underläge. Det talas om att vi ska stärka lärarforskningen i skolan, men om vi inte tänker oss noga för kan detta innebära att duktiga lärare försvinner ur skolan och väljer att forska på skolan istället för i skolan. I stället för att stärka skolan skulle en satsning på fler disputerade lärare kunna bidra till att försvaga skolan. I nya paradigm lånas ofta begrepp från de tidigare. Det innebär också att begreppen är meningsbelastade. John Elliot (1991) pekar på att begreppet aktionsforskning är problematiskt och kan förskjuta fokus från praxis och bidra till att underminera praxis genom att ordet ligger närmare forskarens vardag än skolutvecklingsuppdraget. Även ett begrepp som praktiker kan leda tankarna i fel riktning där läraren betraktas som enbart utförare. Läraryrket och skoledarens är också intellektuella yrken och denna yrkeskompetens behöver för att utvecklas tillgång till utvecklande och stimulerande och reflekterande miljöer.
Tom Tiller (2002) menar att den skolnäraforskningen kommer att formas genom det praktiska exemplets makt där aktionsforskning och lärares aktionslärande utgår från kraften att lära i den vardag man är involverad i:
Aktionsforskning och aktionslärande är två förhållandevis nya begrepp i skol- och utbildningssammanhang. Det finns tecken som tyder på att dessa båda uttryck kommer att bli nyckelbegrepp under det nya århundradet och att det kommer att innefatta ord som pedagogiskt utvecklingsarbete, skolbaserad utvärdering, utvärdering, självutvärdering och internutvärdering. Det är därför motiverat att ställa sig frågan vad begreppen står för och vad de inre sambanden mellan orden är? (s. 50)
Skolans förmåga att skapa en god lärandemiljö har utarmats bland annat genom lärares möjlighet till kompetensutveckling avsedd att stärka lärarens förmåga att utveckla undervisningen (Tiller, 2002). Rektorer, lärare och forskare kan genom forskande partnerskap arbeta tillsammans med forskare för att skapa underlag för att utveckla denna lärmiljö. Ett forskande partnerskap är som namnet visar en allians där bägge parter är likvärdiga och nödvändiga förutsättningar för det arbete som ska utföras. Partnerskapet består av forskande praktiker och forskare som tillsammans forskar i skolan. Grunden är enligt Tiller att bägge parter har något att lära av varandra. Tiller menar att det forskande partnerskapet utgör den pedagogiska forskningens tredje paradigm:
Det tredje paradigmet förutsätter att man erkänner att det är möjligt att bedriva god forskning genom att ingripa, genom att forska tillsammans med andra. Centrala ord i detta paradigm är aktionsforskning och aktionslärande. På denna tredje väg är det legitimt att ”få skit under sina forskarnaglar”. Det är också legitimt för lärare och skolledare att i sin vardag diskutera händelser i ljuset av teori och metoder. (Tiller, 2002,. s. 12.)
Bägge tidigare paradigm utgår från det som skiljer praktiker och forskare åt, medan det tredje betonar de möjligheter som ligger i samspel och samverkan mellan forskare och praktiker. Detta utmanar också förgivettagna roller och där forskaren förmodas stå för det intellektuella och praktikern för det praktiska jordnära.
Till listan med kriterier för validering som Anderson och Herr bidrar med i artikeln skulle jag vilja ytterligare betona forskarens kontextuella medvetenhet och etiska hållning i mötet med praxis. I det utbildningsklimat som råder ser jag som en viktig roll för aktionsforskaren att vara med och stärka lärarens professionalitet och bidra till att de får bättre förutsättningar att ifrågasätta enkla lösningar på komplexa problem kopplade till den egna undervisningen.
Drygt ett års studier har satt igång en rad tankar. Det här kan nog bli en riktigt spännade tankeresa som jag inte kunnat göra utan de redskap och tillgångar som forskarutbildningen ger mig. Jag känner mig beredd att anta utmaningen om mellanledets funktion för att föra frågan vidare.
Kristina i "tankemössan"

1 apr. 2011

Några betraktelser kring sociala medier

Om några dagar deltar jag i ett litet webbseminarium kring sociala medier och deras betydelse för ungas identitetsutveckling och den pedagogiska praktiken. Inför seminariet har jag komponerat ett litet alster som innehåller några forskningsperspektiv och tankar kring dessa.

Att ringa in och sätta fingret - eller fingrarna - på Web 2.0-aktiviteter, sociala medier och allehanda "moln"-tjänster är ingen lätt uppgift, inte minst eftersom mycket av forskningen själv svävar på målet. Det gör det inte direkt lättare för de i skolan verksamma att kunna skaffa sig ett grepp om den allt snabbare teknikutvecklingen - och förhålla sig till hur man kan dra nytta av denna i pedagogikens tjänst. Hur förändras villkoren för vår sociala interaktion, identitetsutveckling och lärande? I vilken utsträckning kan vi, både som användare och pedagogiska ledare, styra utvecklingen - och, om sådana möjligheter finns, åt vilket håll?

Och särdeles mycket lättare blir det inte när vi, som tillhör vuxenvärlden, tillskrivs - och kanske också upplever - ett digitalt utanförskap. När man inte riktigt förmår känna fast mark under fötterna och känner att utvecklingstakten tar andan ur en så är det rätt svårt att ta ställning samt att ge luft åt sina känslor och åsikter. Det finns dock, som jag ser det, ingen anledning för vare sig föräldrar, pedagoger eller skolledare att självmant förpassa sig till någon oansenlig grotta i det digitala landskapets utkanter. Tvärtom behöver detta landskap snarare en förhöjd närvaro av vuxenvärld och pedagogiskt ledarskap.

Mer om mina iakttagelser kring sociala mediers betydelse för självbild och lärande, de mytiska bilderna av de unga kreativa superanvändarna och den skeva bilden av vuxenvärlden som i teknikhänseende räddningslöst förlorad kan du läsa om i det länkade dokumentet!


"Sociala medier, identitet och lärande: Spridda betraktelser över den mytom­spunna ursprungsbefolkningen i det nya Disneyland"

Med vänlig hälsning
Niclas Ekberg

16 jan. 2011

BETT 2011

Så var BETT över för denna gång. Som vanligt var mässan snudd på oöverblickbar med tanke på både Olympias storlek, trängseln och alla olika typer av hård- och mjukvaruutställare. Förstås intressant att få en bild av de tekniska lösningar som tillskrivs betydelse för den framtida skolan. Och kanske erbjuder en svetslåga i 3D betydligt större lärandepotential än att bra se den återgiven i tvådimensionell film. Eller så inte. Samtidigt som både värdet av upplevelsebaserat lärande och omvärldsspaning känns svårdiskutabelt så blir det samtidigt litet märkligt att tänka sig olika slags användning av 3D-teknik i en verksamhet där både datorer och telefoner är en bristvara. Trots att tekniken är litet "gammal" idag så går jag igång mest i Lego Robotmontern. Styvt 2000 kr per enhet, men vilka pedagogiska möjligheter med 6-8 st i en klass! Men då måste det ju finnas tillgång till datorer också... Hade man fått en sån där konstig 2 pence-slant för varje gång man under resan hörde uttrycken "One-To-One" eller IPad hade man nog kunnat köpa sig en hyfsat snygg maggördel.

14 jan. 2011

No need for teacher training - it's just about... playing

BETT 2011: Studiebesök på en skola i Hounslow, London under Bettresan. Skolan, Norwood Green Junior School, har gott om interaktiva whiteboards och satsar nu på en uppgraderad datapark som samlas på en öppen yta på övervåningen där elevgrupperna får turas om. Tittar man på barnen och deras samarbete kring datorerna så verkar Norrbyskolans ide om en dator på två elever vara ett lovande vägval som främjar både samarbete och kreativitet. Däremot verkar inte ett 1-1-förhållande bland lärarna vara aktuellt: man arbetar kring några gemensamma datorer i arbetsrummet eller klassrummets lärardator. En av lärarna såg det som helt naturligt att använda den privata datorn för hemarbetet. Lärarnas teknikkunnande uppfattas inte som någon problematisk faktor, som skolan behöver räkna med: bara IT-intresserade lärare anställs och befintlig personal lär sig av varandra. "Just playing", som rektorn på Norwood uttryckte sig om lärarstödet och lärarnas IT-användning. Rektorn menade också att IT gör en bra lärare bättre, men har däremot ingen positiv inverkan på en "dålig". När det gäller de interaktiva skrivtavlorna så medger rektorn att de fortfarande i mångt och mycket - och i för stor utsträckning - är inmutade av läraren, men tror att eleverna kommer att tillåtas erövra dessa alltmer vad tiden lider. Litet intressant att höra är att skolan har klippt banden med den officiella IT-avdelningen för att istället lägga ansvaret för hela driftmiljön på ett IT-företag. Efter 15 års IT-satsningar så fick skolan ht-10 en fungerande datorniljö. Litet kul också att hörs att skolan befinner sig i valet och kvalet ifråga om plattformsval. Fronter, som används nu, kommer att överges. Men till förmån för vilken lösning återstår att se. Bland annat bollar man med tanken om Google eller Windows Live och den tillhörande skydrive. Känns osäkerheten bekant?

18 nov. 2010

Seminariet kring skolforskning och utveckling

Fredagen 12 november samlades representanter för skolförvaltningen, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet på Nordkalotten konferens för ett seminarium - eller samtal - kring strategier för samarbete kring praxisnära forskning. Samtalen utgick delvis från Ulrika Bergmarks presentation av sin studie kring kommundoktorandskap, universitetens engagemang i och kommunernas satsningar på praxisnära forskning. Diskussionerna inbegrep bl.a. frågor om gemensamma arenor för lärosäten och kommunen, långsiktiga lösningar ifråga om universitetsanknutna forskartjänster inom kommunen, tydliggörandet av nyttan av forskning för skolverksamheten och behovet av ett gemensamt strategiarbete, vilket kommer att leda till en tillsättning av en arbetsgrupp. Mer om dessa frågor och aspekter, och ytterligare andra, står att läsa i mötesanteckningarna som du finner nedan.