Sunderbyn, måndag. Är här tillsammans med resten av deltagarna i den arbetsgrupp, som tar fram riktlinjer för användning av sociala medier i kommunens sold. Sitter nu i bilen på väg hem. Vi har idag lyssnat på fyra personers föredrag i ämnet. De fyra utgörs av en konsult, en kommunchef, en informatör från Comviq och en prisvinnande högstadielärare från Djursholm. Såväl konkret som visionärt. Här ges deltagarna en inblick i LinkedIn, Bilddagboken (vars hype spås vara över), Flickr, Facebook och Twitter (vilken en av föreläsarna, nej två, inte kan vara utan). Man hör kommunföreträdarna kippa efter andan. Som att vara på ett zoo i cyberrymden, eller en cybercirkus med skickliga "schonglörer". Try this at home, if you dare. Typ. För det handlar om att våga. Våga vara öppen och personlig - och att inbjuda till problemformulering. Utan att först komma med svar. En förutsättningslös dialog med andra ord, och därmed också en maktomsvängning. Från kommunala tjänstemän, till förmån för medborgare och elever. (Som är bra på att formulera sig och ta plats i sociala medier. Sa ingen)
Genom sociala medier kan vi få till stånd en demokratisering av våra verksamheter och ett gemensamt kunskapsbyggande. Det gäller att spela på de ungas planhalva, menade Läraren Anna. Dock måste organisationen först ha en plan och ett syfte med användningen, och en struktur för hantering och ansvar.
Det hörs snöa i Piteå.[tags test]
